Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och allt hvad jag ägde. Jag kan emellertid säga dig, hvad du
saknar, och kanske också skaffa dig det. Till och med nu står din håg
till en häst och en rustning.»
Pilgrimen studsade och vände sig plötsligt om mot juden. »Hvilken
ond ande har ingifvit dig denna förmodan?» sade han hastigt.
»Det gör det samma», sade juden småleende, »om den blott
är riktig — och liksom jag kan gissa din önskan, kan jag också
uppfylla den.»
»Men besinna», sade pilgrimen, »mitt stånd, min dräkt, mitt
löfte.»
»Jag känner er, kristna», svarade juden, »och vet, att till och
med de förnämsta bland er kunna gå i vidskeplig botfärdighet och
ta staf och sandaler och vandra bort till fots för att besöka döda
mäns grafvar.»
»Gäckas icke med Gud, jude», sade pilgrimen strängt.
»Förlåt mig», sade juden, »det var obetänksamt tal jag förde.
Men i går aftse och i morse undslapp det er ord, som likt gnistor
från flintan röjde den dolda metallen, och under denna pilgrimskåpa
döljer sig en riddares kedja och guldsporrar. De blänkte, då ni i
morse lutade er öfver min säng.»
Pilgrimen kunde ej låta bli att dra på munnen. »Om dina
kläder undersöktes af ett så nyfiket öga, Isaac», sade han, »hvilka
upptäckter kunde icke då göras?»
»Tala ej mera om det», sade juden och skiftade färg, och i det
han i hast framtog sina skrifdon, liksom för att afbryta samtalet,
började han skrifva på ett papper, som han lade på kullen af sin
gula mössa, utan att stiga af mulåsnan. Då han slutat, lämnade han
papperet, hvarpå han skrifvit med hebreiska bokstäfver, till pilgrimen
och sade: »I staden Leicester känna alla människor den rike juden
Kirjath Jairam från Lombardiet; lämna honom detta papper — han
har till salu sex milanesiska harnesk, af hvilka till och med det sämsta
skulle passa för ett krönt hufvud — och tio präktiga gångare, af
hvilka till och med den sämste kunde ridas af en kung, om han
skulle kämpa för sin tron. Bland dem skall han ge dig fritt val
så väl som bland allt annat, hvad du behöfver för att utrustas till
torneringen; då den är förbi, lämnar du det tillbaka i oskadadt
skick — så vida du inte har så mycket, att du kan betala ägaren dess
fulla värde.»
»Men vet du, Isaac», sade pilgrimen småleende, »att vid dessa
vapenlekar tillfaller den riddares vapen och gångare, som kastas ur
sadeln, den, som har besegrat honom? Kanhända jag har otur och
sålunda förlorar hvad jag inte kan ge igen eller ersätta.»
Juden såg litet bestört ut öfver denna möjlighet, men han
samlade sitt mod och sade hastigt: »Nej — nej — nej, det är omöjligt —
jag vill inte veta af en sådan tanke. Den allsmäktiges välsignelse
skall vara öfver dig. Din lans skall vara mäktig som Moses’ staf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
