Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sadeln. Å andra sidan hade denne riddare i början af loppet riktat spetsen af sin lans mot Bois-Guilberts sköld, men nästan i samma ögonblick de törnade ihop, riktade han den mot hjälmen — ett mål, som var svårare att träffa, men där stöten också blef oemotståndligare, om den träffade. Han träffade normanden på visiret, där hans lansspets trängde in mellan byglarna. Men till och med under dessa ogynnsamma förhållanden häfdade tempelherren sitt stora rykte, och om ej sadelgjorden sprungit, hade han kanske ej kastats af. Nu
tumlade emellertid sadel, häst och ryttare till marken i ett moln af damm.
Att lösgöra sig från stigbyglarna och den stupade hästen var
för tempelherren knappt ett ögonblicks verk, och eggad till raseri både af skammen och af de bifallsrop, hvarmed de hälsades af åskådarne, drog han sitt svärd och svingade det utmanande mot sin motståndare. Den arflöse riddaren sprang af hästen och drog också sitt svärd. Stridsmarskalkarne sporrade emellertid hästarna och redo in mellan dem, i det de påminde dem om, att reglerna för torneringen vid detta tillfälle ej tilläto en strid af detta slag.
»Jag hoppas, att vi mötas igen», sade tempelherren och kastade en förbittrad blick på sin motståndare, »och det på ett ställe, där det ej finns någon, som skiljer oss åt.»
»Om vi inte göra det», sade den arflöse riddaren, »är det inte mitt fel. Till fots eller till häst, med lans, med yxa eller svärd, skall jag alltid vara lika redo att möta dig.»
Flera och skarpare ord skulle där ha växlats, om ej marskalkarne genom att korsa sina lansar mellan dem hade tvingat dem att dra sig ifrån hvarandra. Den arflöse riddaren återvände till sin första plats och Bois-Guilbert till sitt tält, där han stannade under den återstående delen af dagen i mörk förtviflan.
Utan att stiga af hästen befallde segraren, att man skulle bringa honom en bägare vin, och i det han slog upp den nedre delen af sitt visir, förkunnade han, att han tömde den »för alla äkta engelska hjärtan och för de utländska tyrannernas undergång». Därefter befallde han trumpetaren blåsa en fanfar för att uppförda utmanarne till kamp.
Den jättestore Front-de-Boeuf, klädd i svart rustning, var den förste, som trädde inom skrankorna. Bägge riddarne förde sina lansar efter alla konstens regler, men Front-de-Boeuf, som vid sammanstötningen tappade den ena stigbygeln, förklarades öfvervunnen.
I främlingens tredje dust, med Philip de Malvoisin, var han
likaledes framgångsrik, i det han träffade denne baron med sådan kraft på hjälmen, att dess hakrem brast, och Malvoisin, som endast genom att han tappade hjälmen hindrades från att falla, blef liksom sina stridskamrater förklarad öfvervunnen.
I den fjärde dusten, med Grantmesnil, stegrade sig dennes häst, som var ung och eldig, så att ryttaren hindrades från att måtta rätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
