Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höllo Gurth, lossade sitt tag och sträckte fram halsarna för att se resultatet af undersökningen. Gurth begagnade sig af denna försummelse, och med uppbjudande af hela sin styrka ryckte han sig lös från dem och skulle ha sluppit undan, om han kunnat besluta sig för att lämna sin herres egendom i sticket. Men det kunde ej falla honom in. Han vred en pikstaf från en af röfvarena, slog anföraren, som ej anade hans afsikt, till marken och ämnade åter bemäktiga sig pungen och pengarna. Röfvarena voro honom emellertid
för raska i vändningarna och grepo åter både pungen och den trogne Gurth.
»Din slyngel!» sade anföraren och reste sig upp, »du har slagit hål i mitt hufvud, och om du haft att göra med andra af vårt yrke, skulle du ha fått plikta dyrt för din fräckhet. Men du skall genast få veta ditt öde. Låt oss först tala om din herre; riddarens angelägenheter måste enligt alla ridderskapets lagar gå före svennens. Stå nu emellertid stilla — om du rör dig, skall du bli så illa
tilltygad, att du aldrig rör dig mera. Kamrater!» sade han till sitt band. »Denna pung är broderad med hebreiska bokstäfver, och jag tror, att mannen talat sant. Den vandrande riddaren, hans herre, måste slippa ifrån oss utan lösen. Han är för lik oss, för att vi skulle plundra honom; hundar ska inte anfalla hundar, då det finns vargar och räfvar i öfverflöd.»
»Lik oss?» sade en af bandet. »Det skulle vara roligt att höra, hur det kan förklaras.»
»Din narr», svarade anföraren, »är han inte fattig och arflös liksom vi? Förtjänar han inte sitt uppehälle med svärdet liksom vi? Har han inte slagit Front-de-Boeuf och Malvoisin, liksom vi skulle slå dem, om vi kunde? Är han inte dödsfiende till Brian de Bois-Guilbert, som vi ha så stor orsak att vara rädda för? Och om också allt detta vore annorlunda, ville du då, att vi skulle visa oss mindre ädelmodiga än en otrogen, hebreisk jude?»
»Nej, det skulle vara en skam», brummade den andre, »fastän
då jag tjänade vid den tappre gamle Gandelyns band, hade vi inga sådana samvetsskrupler. Och denne fräcke bonde — han skall väl också slippa oskadd härifrån?»
»Inte om du kan tukta honom», svarade anföraren. »Hallo, du
där», fortfor han, i det han vände sig till Gurth, »kan du bruka käppen, efter du så villigt tar till den?»
»Jag tänker», sade Gurth, »att du själf bäst kan svara på den frågan.»
»Ja, på min ära, du gaf mig ett ordentligt slag», svarade
anföraren; »gör det samma med den där karlen, så skall du slippa straff; men gör du det inte — så tror jag, att jag, efter du är en sådan duktig karl, själf skall betala lösepenningen. Tag din käpp, mjölnare», tillade han, »och akta din skalle! Och ni andra, släpp karlen och ge honom en käpp ... Det är tillräckligt ljust för en liten dust.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
