Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå, om du ändtligen vill veta det», sade de Bracy, »så var
det tempelherren Brian de Bois-Guilbert, som gjorde upp planen. Han skall hjälpa mig vid angreppet, och han och hans följe skola föreställa de fredlösa, från hvilka min tappra arm skall befria damen, då jag har bytt kläder.»
»Vid den heliga jungfrun», sade Fitzurse, »planen är värdig er förenade klokhet, och din, de Bracy, visar sig i all synnerhet däri, att du vill låta damen stanna kvar i dina hederliga bundsförvanters händer. Det kan måhända lyckas dig att ta henne ifrån hennes anglosaxiska fränder, men hur du sedan skall befria henne ur Bois-Guilberts klor, tycks mig betydligt mera tvifvelaktigt. Han är en falk, som har stor vana att slå ned på en rapphöna och hålla fast sitt byte.»
»Han är tempelherre», sade de Bracy, »och kan därför ej
uppträda som min medtäflare, då det blir tal om att äkta denna rika unga dam, och att han skulle försöka göra något, som skulle vanära de Bracys utkorade brud — nej, vid himlen, om han så vore hela sitt ordenskapitel i en person, så skulle han inte våga tillfoga mig en sådan förolämpning!»
»Nåja, efter som allt hvad jag säger inte kan förmå dig att
afstå från denna dårskap — ty jag vet ju, hur styfsint du är —, så förspill åtminstone så litet tid som möjligt. Låt inte din dårskap bli lika långvarig som den är olämplig.»
»Det kommer bara att ta några timmar, och jag skall infinna
mig i York i spetsen för mina tappra män lika redo att understödja hvarje dristig plan, som din politik kan vara till att uppgöra den. Men nu hör jag mina kamrater samlas, och hästarna stampa och gnägga på borggården. Farväl. Jag drar som en äkta riddare bort för att vinna den skönas småleende.»
»Som en äkta riddare!» upprepade Fitzurse och såg efter
honom. »Som en narr, vill jag hellre säga, eller som ett barn, som öfverger den allvarligaste och nödvändigaste sysselsättning för att jaga efter det tisteldun, som sväfvar förbi honom. Men sådana verktyg är det jag måste arbeta med; och för hvems bästa? För en furste, som är lika oklok som han är lastbar och som sannolikt kommer att bli en lika otacksam herre, som han redan har varit en upprorisk son och onaturlig broder. Men han — han är också blott ett af de verktyg, hvarmed jag arbetar, och hur stolt han är, skall han snart komma under fund med den hemligheten, i fall han vågar skilja sin sak från min.»
Statsmannens betraktelser afbrötos här af prinsens röst, som
från ett inre gemak ropade hans namn. Och med baretten i handen ilade den sluge normanden in för att mottaga sin blifvande suveräns befallningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
