Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
sitt ord: »Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud, ty
Gud är kärleken» (1 Joh. 4: 8). Må vi då med allvar stanna inför
frågan äfven med risk att bli dömda, kanske alldeles utdömda!
»Våren barmhärtiga, såsom eder fader är barmhärtig», så
lyder Jesu första maning.
Må vi icke förskräckas vid den vink om likhet med Gud,
som möter oss i detta ord! Det är visserligen ett mycket högt
mål, så högt, att vi måhända svindla vid en blick ditåt. Men det
är vårt mål likasom ock vår ära såsom den lefvande Gudens barn.
Och vi få icke sätta vårt mål eller vår ära lägre.
Vår faders barmhärtighet yttrar sig nu bland annat,
såsom Jesus säger i ordet närmast före våra textord, däruti att
»han är mild mot de otacksamma och onda». Huru är det nu
med oss? Det kan icke förnekas: medvetandet om eller
erfarenheten utaf otacksamhet gör oss mycket lätt hårda i sinne
och i ord, kanske äfven i handling. Och är någon ond och
förvänd, ja, då tycka vi det ofta icke vara lönt att göra något för
honom. Våra hjärtan stängas till i obarmhärtighet.
Och så göra vi, som, själfva otacksamma och onda, fått så
mycken barmhärtighet oss bevisad af Gud, måhända också icke
sällan af människor. Vi borde ju i sanning blygas och inför
denna vårt hjärtas onda art ropa ur djupen: »Herre, förbarma
dig öfver oss!»
»Dömen icke, så skolen I icke blifva dömda; fördömen icke,
så skolen I icke blifva fördömda». Det är det andra ordet.
Här blottas måhända en af de fulaste sidorna i mångas lif,
en skamfläck på, en kräftskada i Kristi församling. Vi äro ofta
blinda för egna rätt i ögonen fallande synder, visst icke heller
alltid så obetydliga, utan stora såsom bjälkar, men se icke blott
klart, utan skarpt grandet i vår broders öga. Huru hastig och
ytlig, kärlekslös och orättfärdig är icke ofta vår dorn öfver våra
medmänniskor, äfven sådana, till och med framför allt sådana,
som vi icke verkligt känna! Vi läsa så mycket fult mellan
raderna i deras lif och tro oss skönja låga bevekelsegrunder och
tankar hos dem. Vi ha fått sedan barndomen lära oss att tyda
allt till det bästa, men vi tyda allt till det värsta. Någonting
dåligt visar sig hos någon, kanske icke så svårt, om vi skulle
stilla oss inför det i kärlekens sinne, och rätt snart är han en
usling allt igenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
