Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 TRETTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
af dessa tre synes dig nu hafva visat sig vara den mannens
nästa, som hade fallit i röfvarhänder?» Han svarade: »Den
som bevisade honom barmhärtighet.» Då sade Jesus till
honom: »Gå du och gör sammalunda.»
Luk. 10: 23-37.
JESUS prisar sina lärjungar saliga för hvad de isågo och hörde.
»Saliga äro de ögon, som se det I sen. Ty jag säger eder:
Många profeter och konungar ville se det som I sen, men fingo
dock icke se det, och höra det som I hören, men fingo dock icke
höra det». Det var ju också verkligen något att se och höra,
honom, i hvilken fullkomligt ljus och fullkomlig kärlek strålade
fram. Profeter, t. ex. en Esaias, konungar, för att nämna blott
en, David — ack, huru innerligt gärna hade de icke velat se och
höra just denne framför alla andra! Huru suckar och längtar
det icke i gamla testamentets tid efter Messias och hans
dagar! De fingo allenast se det i fjärran och hälsa det såsom
ett hägrande framtidshopp. Men lärjungarna hade fått se den
underbara synen, se honom, som var frälsaren från själfviskhet
till kärlekens lif, och höra ordet om den frälsning, som han
var kommen att skänka.
Fatta äfven vi vår stora lycka, vår stora förmån såsom nya
förbundets barn, såsom de där få räkna vår tid efter Kristi
födelse?
Det är väl sant, vi se honom icke såsom de, ansikte mot
ansikte i lekamlig gestalt, vi få icke lika omedelbart mottaga
sanningens och kärlekens ord från hans heliga läppar. Vi torde
emellanåt önska, att vi tillhörde den första lärungaskaran och
finge dela dess lott att så som de få höra och se honom, men det
är oss icke gifvet. Dock, hans bild, hans ord hafva äfven vi.
Och han har genom sin Ande sörjt för, att de möta oss såsom
något verkligt, såsom något lefvande. Vi hafva därför också i det
väsentliga samma nådesförmån som dessa första, den att genom
honom blifva frälsta från egoismen till ett kärlekens lif. Och
kärlekens lif är ju Guds eget lif, det är det eviga lifvet. »Gud är
kärleken». Och det allenast är verkligt lif, såsom Jesus också
antyder, då han svarar den ’lagkloke, sedan han angifvit
kärleken såsom lagens summa: »Gör det, så får du lefva». Ack, att
vi alla rätt fattade den stora nåd, som i Kristus bjudes oss, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
