Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE BÖNDAGEN (TACKSÄGELSEDAGEN) 379
Men det är godt att tacka Herren och att lofsjunga den
Högstes namn icke blott för vårt eget vidkommande, utan äfven
därför att vi därigenom, så framt tacksägelsen får något yttre
uttryck, äfven där den understundom endast afspeglar sig i ett
gladt ansikte, kunna locka andra till att också tacka och lofsjunga.
Tänk, om vi kunde få människor rundt omkring oss till att så
göra i stället för att, såsom det sker så vidt och bredt, knota
och klaga! »Kom, låt oss sjunga en psalm och drifva bort
djäfvulen»! Det var Luthers ord, och han är värd att äfven
därutinnan finna god efterföljelse.
»Sjung till döds din klagolåt»!
Ja, det är godt att tacka och lofsjunga, »att om morgonen
förkunna din nåd och, när natten kommit, din trofasthet »
Guds barmhärtighet »är hvar morgon ny» — denna
lofsångston har, talande nog, fått ett rum i Klagovisorna (3: 23). Hvarje ny
dag bär nya nådegåfvor från Gud i sitt sköte. Med det
medvetandet kunna vi dag efter dag slå upp våra ögon efter nattens
hvila. Huru skulle det vara, om vi då också började vår dag med
tacksägelse och lofsång? I den mån vi verkligt tro på sanningen
af detta Klagovisornas ord, göra vi det väl, äfven om mer eller
mindre medvetet för oss. Och det bringar då utan tvifvel en
välsignelse med sig för hela dagen.
Hvad mera, om den eller den dagen skulle börja något kulet!
Vi skulle ju ändock kunna tacka och lofsjunga. Genom Guds nåd
kan äfven på mulen morgon följa klar dag. Huru hafva vi icke
just sådana dagar understundom öfverraskats af bevis på Guds
godhet, som till slut aftvingat oss lofsång? Det kan i alla
händelser lätta på molnen, och solen kan åter bryta fram. Och skulle än
dagen alltigenom förblifva mulen, solen är ju äfven bakom
molnen och röjer äfven då sin lys- och värmekraft. Det är aldrig
så mörkt om dagen som om natten.
Tänk för öfrigt, om vi, frånsedt huru dagen begynner, skulle
börja att tacka och lofsjunga för hvarje liten solstrimma därunder!
Fåglarna kvittra ju, blott det gryr en liten, liten strimma. De
hälsa till och med solens allra minsta förebud med lofsång.
Tacksägelse för den nåd, som gifves, gåfvan må vara stor eller liten,
är den månne icke också en väg till att få mer? Det är alltid
en särskild glädje att gifva åt tacksamma barn. Månne icke vår
himmelske fader också känner det så? . ’*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
