- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Andra delen /
184

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

beer skräpade kring stränderna. Brännvin, öl och
champagne flöt i strömmar, det hela luktade
alkohol, ryssläder och snusk. Ingenstädes i vårt land
känner man en så kväljande lukt af last och lättja
som här. Lyxen, detta konstens så förtjusande oäkta
barn, är här en otäck falsk rännstensunge. Jag, som
med nöje, ja mera än så kan åse det
öfverhet-tade mondäna lifvet vid Rivieran och i Trouville,
hatar det här. Där äro de strålande ädelstenarna
icke Gophir diamond, guldet är rent, fraset af siden
är äkta. Där slår lifvet ut som en sällsynt orchidé,
ger sin döfvande doft, sin strålande färg för en dag,
och dör. Här är lyxen falsk och smutsig, sann är
endast råheten och det öfver allt framgrinande eländet
Sedan jag i detalj gått genom det illa uppförda
huset, sett frånsidan af denna inrättning i hela
dess vidrighet, for jag ursinnig öfver alltsamman i
det eländigaste humör, förbannande allt turisteri —
det gör jag än i dag — ty vi kunna undvara
turisternas tribut, ett par hundra tusen mark. Men hvad
skola vi göra, när allt som varit vackert i vårt land,
kommit att se ut som Terijoki, — som Wammelsuu,
som Imatra i detta nu; ett olidligt hem för prejeri,
otukt och fylleri. Så kom jag, sjuk till själen, till
Siitola gästgifveri; där fann jag till min outsägliga
glädje Falkman. Han hade vistats där i en veckas
tid, hans följeslagare och tolk hade sjuknat, eller
måste resa åt annat håll. Falkman hade redan
packat sin kappsäck och skulle samma dag
återvända till Helsingfors. Jag bad honom följa mig till
mitt paradis från unga år, de ostfinska ödemarkerna;
där skulle han få se annat än dessa af tiggare, tu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/2/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free