- Project Runeberg -  Hertig Karl och Sigismund 1597-1598 /
55

(1906) [MARC] Author: Axel Jonsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sigismunds åtgärder med anledning af Arboga riksdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samma sätt. Han skall hafva ådragit sig konungens onåd, emedan
han lät bruka sig i hertigens tjänst.[1] I ett bref, som Sigismund afsände
till Finland, gaf han uttryck åt sina tänkesätt om hertigen.[2] Däri
utpekas denne nämligen ganska tydligt som folkuppviglare och
upprorsmakare; med en sådan ville han naturligtvis ej underhandla.

Hertigen å sin sida blef allt bittrare i sina skrifvelser till konungen.
Han skref och förebrådde denne, att hans sändebud ej blefvo mottagna.[3]
Ett dylikt förfaringssätt stred emot “all broderlig tillförsikt“ och emot
konungens plikt som regent. Det ålåg honom att opåmind sörja
för afhjälpandet af de rådande missförhållandena, så mycket mer
tillkom det honom, då han erinrades därom. Men konungens fel inskränkte
sig ej blott till pliktförsummelse; vida värre var, att han emot lag,
arfförening och testamente anförtrott regeringen åt rådet och “en hop
andre odugse och mestadels beryktade“[4] personer. Däri var orsaken
att söka till att inbördes oenighet uppkommit, rikets ränta och
uppbörd blifvit förskingrade och att missämja uppkommit inom det
kungliga huset. Han uttalade sin förvåning öfver att konungen kunde
skänka sitt förtroende åt rådet, då det alltid stämplat efter den
kungliga familjens undergång.[5] Varnande påminde han om brödratvisten
under konung Johan och erinrade om huru denne kort före sin död
muntligen och skriftligen “bekänt“, att ingen annan varit vållande
därtill än rikets råd.

Närmaste anledningen till hertigens angrepp mot rådsherrarna
var, att han misstänkte dem för att lämna konungen falska och vrängda
meddelanden om förhållandena i Sverige. De hade, som vi veta, vid


[1] Werving I, s. 348.
[2] Jämte det, att Sigismund tackade krigsfolket för det manliga bistånd, det
lämnat hans ”troo man och rådh” riksmarsken Klas Fleming emot den
”förrädharehoopen, som sigh emoot oss och alle våre trogne män af adel, tienare och krijgsfolck”
uppsatt, framhöll han, att de upproriske helt visst blifvit förförde af andra ”orolige och
otrogne menniskior”. Hvilka dessa voro, säges icke, men då han i samma skrifvelse
uppmanar krigsfolket att försvara hans kongl. makt och myndighet emot alla dem,
”thet vare sigh höghre eller nidhrigare, som them försmächte och förkränkia vele”.
sä inses mycket väl hvem han åsyftade. Chesnecopherus bl. Yy 4 f.
[3] Chesnecopherus bl. Xx 2.
[4] Härmed syftar hertigen på Karl Gustafsson, som var anklagad för mord å
en juvelerare. Se Karls patent om de osannfärdiga beskyllningar, Karl Gustafsson
med sina bröder, Klas Fleming och hans anhang uti Finland, m. fl. utspridt. Dat.
Västerås den 24 dec. 1596. R. A.
[5] Chesnecopherus bl. Xx 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jahertigka/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free