Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hertig Karls första expedition till Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som bekände sig till den “påfviska religionen“. Med Frankrike och
Nederländerna som varnande exempel erinrade han om huru påfven, då han
ville återställa sin religion i ett land, i förstone aldrig brukade gå
bröstgänges till väga utan först plägade anstifta inbördes oenighet för att
bringa dem ur vägen, från hvilka han hade att vänta det kraftigaste
motståndet. Så ville han äfven förfara i Sverige, och däri vore rätta
orsaken att söka till den mellan honom och konungen uppkomna
oenigheten. Han försvarade sig emot den framkastade
beskyllningen, att han skulle tagit K. M:s hus och fästen i besittning för att
utestänga konungen därifrån; han hade gjort det för att hålla dem
konungen till handa. Han lofvade Arvid Eriksson fri och säker lejd,
om han ville falla till föga, hotade i annat fall komma tillbaka och
utkräfva straff.”[1]
I skrifvelsens början erkänner hertigen, att han skrifvit Arvid
Eriksson något häftigt till,[2] men han sade sig icke ha kunnat göra
annorlunda, då han blott erhållit “spotska och trotsiga ord“ till svar. Han
ville dock ursäkta detta, alldenstund han kunde se och märka, att han
(Arvid Eriksson) blifvit ”bevekt och förförd” därtill af Lindorm Bonde
och andra “äreförgätne skälmar“.[3] Det är en annan ton i denna
skrifvelse än den annars vanliga.[4] Inför de faror, som hotade
fäderneslandet, kunde t. o. m. den barske Karl bruka milda och försonliga ord: och
denna försonlighet i förening med de verkligen öfvertygande skäl, som
anförts, torde ej förfelat att inverka på Arvid Eriksson.
Det finnes ett bref från denne till svågern Klas Fleming till
Lechtis, skrifvet just med anledning af anförda bref från hertigen, och däraf
framgår med all önskvärd tydlighet, att om han fått följa sin egen
åsikt, hade han ej tvekat om hvilket parti han skulle ansluta sig till.
Han säger däri, att han och krigsfolket ville uppsäga sin tjänst hos
konungen, om ej denne afgåfve en skriftlig försäkran, att han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
