Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ä - Änder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senhösten få ungarna den utfärgade
dräkten. Så snart de äro flygfärdiga,
och åkrarna skördats, anställa
änderna gärna efterskörd på dem, i
synnerhet på ärt-, korn och havreåkrar.
Vidare slå de ned på stillastående vatten,
bevuxna med andmat (Lemna L.),
förtära sedermera ek- och bokollon i
skogsbrynet eller under ensamt
stående träd och få på detta sätt möt
hösten en rätt ansenlig liten måge. Om
de kunna nappa till sig småfisk, så
göra de det nog; detta kan dock blott
händelsevis äga rum, eftersom
gräsanden ej dyker efter fisk. Hon kan
alltså endast genom uppätande av
fiskrommen skada fisket och detta
obetydligt emedan denna ej är så lätt att
hitta eller lättåtkomlig. Lätet är
alldeles likt den tama ankans. Då
gräsanden blir ond, reser hon fjädrarna
och spänner därvid upp näbben
förunderligt mycket, nästan mer än
någon annan fågel; den övre näbbens
stora rörlighet är nämligen en egenhet
för gräsanden.
Snatteranden (Anas
stre-pera L.). Längd 47—50 cm., stjärt 9,
näbb 4—4,9, tars 4 cm. Spegeln
huvudsakligen vit eller till hälften vit, till
hälften grå med mörk kant baktill
och framtill. I sin praktdräkt har
hanen rödgrått huvud och hals med
fina mörka fläckar, den övre ryggen
och skuldrorna gråa med svarta vågor,
den nedre ryggen svartbrun,
gråstrim-mig, gum pen och stjärttäckfjädrarna
sammetssvarta på över- och
undersidan; vingtäekfjädrarna och stjärten
gråbruna med vita kanter, krävan
askgrå, mitten av bröst och buk vita. De
gamla hanarna utmärka sig genom
en starkt rostbrun färg och ett
rödbrunt fält på vingtäekfjädrarna
likasom genom svarta näbbar. På
sommardräkten fattas den svarta färgen
på stjärttäckfjädrarna, vilka liksom
hela fågeln äro gråbruna. Honorna ha
om sommaren samma färg som
hanarna, dock äro stjärttäckfjädrarna
och gumpen gulbruna med stora
mörka fläckar. De likna på det hela taget
gräsandshonorna, från vilka de dock
lätt kunna skiljas genom den gråvita
vingspegeln. Näbben är svart, gul på
sidorna, fötterna gulröda, men
simhuden är mörkare, hos de yngre mera
gulaktig. Snatteranden förekommer i
hela Europa ända från Island, vidare i
hela Mellanasien och vid samma
breddgrad även i Nordamerika. Hon
häckar delvis i Norden, sparsamt i
södra och mellersta Sverige, men även
i Sydeuropa, ej sällan i sydligaste
delen av Tyskland. Hon har samma
slags bon som gräsanden; kullen
består av 8—12 grön vita ägg, 50 : 30 mm.
Hon låter ofta höra sin stämma, vilken
låter som "gåäk" eller "räckräekräck",
och har därav fått namnet snatterand.
K r i c k a n (Anas crecca L.).
Längd 32—35 cm., näbb 3,6, stjärt 7,
tars 3—3,2 cm. Den guldgröna spegeln
är den praktfullaste av alla änders,
framtill ovantill med en rostbrun
tvärrand, nedtill med vit kant, hos hanen
med en svart, hos honan med en brun
kant nedtill svart. Hanen har i sin
praktdräkt huvudet och halva halsen
kastanj ebrun. På huvudets sidor från
ögonen har han en gränsande grön
strimma, som upptill och nedtill har
en gulvit kant. Bröstet stöter i vinrött
med mörka fläckar; buken är
smutsigt vit med rödaktiga vågor; ryggen,
bröstets och kroppens sidor med fina
svarta och ljusgrå vågor, de långa,
smala skulderfjädrarna askgrå med en
svart strimma på längden;
vingpennorna rödaktigt bruna. Stjärten har
16 fjädrar, är mörk, askgrå, spetsig,
de nedre stjärttäckfjädrarna svarta.
Honorna såväl som ungarna hava
samma välbekanta färger som den
tama ankan dock äro de på det hela
mera grå och ha ovan angivna
artkännetecken. Vingspegeln är mattare än
hanens men i alla falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
