Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändå till sist. Jag säger, som sanningen är, och
gör inga undanflykter.
Hvad nu förhållandet mellan mig och siouxarne
beträffar, så äro de spritt tokiga i mig och
vilja inte på något vilkor, att jag skall öfvergifva
dem. Indianerna äro af naturen mycket tacksamma,
om man visar dem någon liten tjenstaktighet
och vänlighet. Och som jag har gifvit dem
nästan allt hvad jag hade i mina rockfickor,
metrefvar och kritpipor och “gröna nöder” och
insektspustar och karameller och patroner, så kan ni
förstå, att de blefvo förtjusta. Och som jag till
på köpet springer omkring som en ann doktor
och kurerar dem från deras krankheter, så
betrakta de mig som en riktig undermenniska. Ja,
det var inte långt ifrån, att dom en dag sökte
göra mig till en liten gud. Jag ska’ tala om för
er, hur det var.
När jag hade varit här i cirka fem veckor,
så hörde jag en morgon, när jag höll på att tvätta
mig, ett förfärligt tjut, såsom af hundratals röster,
uppstämmas utanför min hydda. I detsamma som
jag gick till dörren för att se, hvad det var för
krigstumult, om tilläfventyrs yankeerna hade kommit
för att eröfra oss, så stötte jag näsan mot en
annan näsa, som tillhörde tolken.
“Skinande Solen ska’ skynda sig och komma
ut, för folket vill träffa honom,” sa’ han.
“Säg åt folket, att dom ska’ lugna sig, tills
Skinande Solen har blankat sig i syna,” sa jag.
När som jag hade snyggat opp mig, satte jag min
hvitfjädrade hatt på hufvudet och gick ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
