Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall ingenting ont hända dig, så länge jag
kan hoppa. Och därmed var ekorren
försvunnen, men lille Frans vandrade vidare uppåt
bergen.
Luften blev allt mera kvav. Himmeln, som
hade varit lysande blå, blev vit, och det vita
rände samman som sur mjölk och hopade
sig i täta massor. Man kunde ej längre se
solen, och de täta molnmassorna blevo grå och
violetta och svartblå med glödande kanter,
och så började åskan rulla mellan alla bergen.
Frans kunde ej längre se dalen, överallt
tornade de höga bergen sig bakom varandra, och
stigen blev allt brantare och brantare.
Lille Frans började bli så förskräckligt trött.
Han måste den ena gången efter den andra
lägga sig ner på marken för att stöna, och
icke en läskedryck hade han att styrka sig
med; flaskan hade för länge sedan blivit tom.
Då hörde han plötsligt ett porlande ljud, och
se, mellan klipporna strömmande ett klart,
brusande vatten, så friskt och levande, att man
alls inte kunde förstå, huru det kunde springa
fram ur de döda stenarna. Lille Frans lade
sig på knä och drack begärligt ur bägge
händerna. Aldrig hade någon dryck förefallit
honom så underbart välgörande.
Då han hade släckt sin törst, reste han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
