Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen, som fick vänner på vägen. Med 6 teckningar av Louis Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men jag trodde, att berget var skapat för oss
bägge.
Frans svarade icke; han klättrade allt vad
han kunde, för att komma närmare stenbocken.
Lille Frans, låt mig springa! ropade
stenbocken, i det han gjorde de längsta hopp
han kunde. Jag vill sannerligen mycket hellre
ha mina horn sittande på mitt huvud än över
din dörr, kan du inte förstå det? Älskar du
din frihet, så låt mig behålla min!
I det samma dundrade åskan med ett
fruktansvärt brak mellan fjällen. Frans blev helt
hemsk till mods och satte ned bössan.
— Spring då! ropade han till stenbocken.
Vi kunna ju se, vem av oss som kommer först
upp till Falkensten.
— Å, det gör jag! sade stenbocken och gav
sig i väg med långa språng. Men jag väntar
dig där uppe utanför slottsmuren, och behöver
du min hjälp, så vet du, var du har mig.
Och därmed var stenbocken försvunnen.
— Skall jag då aldrig, aldrig nå
Falkensten! stönade Frans. Han var dödstrött, och
han började tro, att han gått vilse i berget.
Men plötsligt, vid en krökning av vägen, låg
slottet mittför honom, som om det trollats fram
ur jorden.
Det hade nästan samma färg som berget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
