Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Fången i ålboden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6i
i den Kåseska gården. — — Åren flögo över
gamla Arvik. Åtskilligt hade även i detta lilla
undangömda samhälle måst lyda förvandlingars
lag. Men gubben Kåse levde och var sig lik —
fast det var inte många ögon, som numera fingo
tillfälle att konstatera det. — Alida hade som
sagt vuxit upp till en särdeles fager ungmö. Men
ensam och liksom fridlyst gick hon, och på
tillställningar, där ungdom av båda könen träffades,
sågs hon nästan aldrig. Och man var liksom rädd
för, att hon kunde ha gubben osynlig i hälarna
på sig. Hon fick gå i fred.–Så var det en
påsk. Helmer Brag, som några år varit borta,
dels till sjöss, dels vid något slags handelsskola,
hade kommit hem på ferier. Han hade verkligen
i mycket förändrats. Till sin fördel, om man så
vill! Han såg bättre ut än någonsin, och
uppträdde elegant, med en loj värdighet, som var
ämnad att imponera i Arvik, och även gjorde
det. Långsamma, svängande benrörelser,
tankspridd uppsyn, dröjande, lagom förbindliga
hälsningar. Detta — i långrock, uppvikta benkläder,
kubbhatt på nacken, damasker, handskar och
allsköns prydnader!
Ingen blev så imponerad som Alida. Fast det
lät hon ingen se. Ingen utom Helmer själv. De
visste nog, bägge, att de hade allas ögon på sig.
xx. — Ullman, Rosor och järnek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
