Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Fången i ålboden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Och båda fruktade ännu, som i barndomens
dagar, mer än några andra just ett par vassa
gamla ögon under grå, buskiga bryn, vilka bakom
kupiga rutor och höga murar spejade ut i vårens
vackra värld mera uppmärksamt än de flesta
anade.
Knappast hade någon sett de två unga byta
en handskakning, eller ett par ord. Att de möttes,
gissade snart nog några av Alidas väninnor och
Helmers avundsmän. Men var? — det dröjde rätt
länge, innan man kom den gåtan pä spåren.
Söder ut, en tjugu minuters väg, om Arvik,
ligga uppe i strandskogen en grupp uråldriga
ålbodar. Några av dem äro ännu i bruk. En av
dessa, tillhörig kapten Kåse, stod nu sedan länge
övergiven, förfallen och bommad. Men lilla Alida
hade vetat att finna rätt på nyckeln.
Från bodarna är en s. k. gata upphuggen genom
bokskogen ner till en liten båthamn med
sten-brygga. Kommer man sjöledes och lägger till vid
den, blir man lätt varsnad från Arvik. Men, väljer
man en landningsplats bland hällarna vid näset
ett stycke längre åt söder, kan man osedd kliva
uppför sluttningen och fram till ålbodarna. Det
var, vad herr Helmer Brag en veckas tid övat
sig med. Och fröken Alida, som ju dock hade
lov att taga sig en enslig promenad i pappas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
