Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Knekt-Johans spionage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
allt sedan kommerserådet gick hädan. Han hade
trivts där ute även i kylig årstid, trots bostadens
brister, men — så ansåg också, eller låtsades,
gamla »nåden» anse, att det var på Liden hon
ådragit sig sin astma och gikt! — Johan stod
i lagom styv giv akt. Matmodern sneglade åt
honom: Jo, vill Johan rida — hon betonade ordet,
som om det varit bråttom — rida ut till Liden,
och se, hur där står till!
Det var en befallning, formad som en fråga.
— Kommer aldrig på fråga, frun! blev det
självklara svaret. »Nåden» rörde icke en min.
Hon bara räckte honom ett par nycklar, en stor
och en mindre.
— Till grinden! — Till porten! sade hon
torrt.
— Jaha, hennes nåd! kom det lika torrt från
den gamle knekten, och då ryckte det till en
liten smula i »nådens» axlar under spetsmantiljen.
Det lät, som om gubben fann uppdraget underligt.
Och det var det ju. Men det fick han ju inte
låtsas om. »Hennes nåd» blev litet förargad.
— Ja, ser Johan — det lär visst spöka på
Liden, har jag hört.
Och hon smällde till skrivbordet, på vilket låg
ett par nybrutna brev. Johan slog tigande hop
klackarna. — En kvart senare red han ut genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
