Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Också en ateljéidyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
var rent förunderligt, vad den flickan hade lätt
att bli bekant med människor av alla slag och
villkor 1 — Nå, frun fick naturligtvis ge med sig.
Man måste ju vara glad och tacksam att barnet
hederligt tjänade sitt bröd, fast skolbildningen
inte kunnat bli så särdeles storartad. —–
Adolf Pehrling, en bredaxlad, mager, småväxt
herre, med livligt väsende, energi och ofantlig
arbetsförmåga, hade efter en mycket strävsam
ungdom valt just detta dittills avkroksmässiga, nu
hastigt uppblomstrande industrisamhälle för sin
nystartade verksamhet såsom »sin egen». — Han
hade god blick för möjligheter. Milda Mattsson
gjorde genast på honom ett fördelaktigt intryck
— framför allt från affärssynpunkt. Hon ägde
ordningssinne i arv från ett enkelt, gammaldags
hem, dessutom ett lyckligt lynne, med lagom
munterhet, kylig vänlighet, som vid passande
tillfällen kunde ta sig som förbindlighet. Mot
»förnämligare» kunder var hon aldrig fjäskigt
påträngande i onödan, mot enkla och blyga
»modeller» hade hon en förträfflig blandning av
lugnande skämtsamhet och moderlig säkerhet,
som hos en så ung flicka verkade rent förbluffande
på herr Pehrling. Fast det låtsades han ju aldrig
om. Skrikande småbarn och motsträviga bytingar,
som skulle avporträtteras till föräldrars och fränders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
