Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Också en ateljéidyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
stolthet och hugnad, förstod hon sig däremot
inte så bra på. Då lyckades »chefen» bättre; han
hade sin egen lilla talang att spela pajas för de
små kunderna, så att tårar och sura miner
försvunno som genom trolleri. Ja, hans skarpskurna,
mörkögda ansikte gjorde därvid så oemotståndligt
tokroliga grimaser, i så blixtsnabb växling och
så outtröttlig följd, att även de vuxna — ja,
Milda även — måste skratta i kapp med de
tröstade småttingarna. Nej, barn tyckte fröken
Milda inte just om.
Men vad gjorde det, menade herr Pehrling, den
sidan av affärsverksamheten skötte han ju själv
så mycket bättre. — Och — han ämnade ju inte
gifta sig med henne.–-Men som
samarbetet på ateljén blev allt mera lyckosamt, blevo
också »chefen» och biträdet allt förtrognare vänner.
Humor hade de i varje fall gemensamt. Och
under de långa eftermiddagarna och kvällarna,
då de sutto mitt emot varandra vid
retuscheringsbordet, brukade den flitige Adolf Pehrling belöna
fröken Mildas, med hans egen tävlande
arbetsiver, med de tokigaste anekdoter från sin
utbildningstid, sina studieresor — eller kollationerade
de sina intryck från dagens små upplevelser. Och
då hände det allt, att den kära kundkretsen blev
»retuscherad» på ett helt annat sätt än deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
