Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 6
djupt under årens fallna snö och multnade löv,
en gammal längtan till den ort, där han älskat
mest, lidit mest, och — njutit den största, korta
lyckan! — — — — — —–––
De hade hunnit upp till backens krön, varifrån
havet syntes, mörkblått, nästan svartaktigt blått,
med fa, smala, låga små skär, lysande snövita
under den lätt mulnande himlen. Och ett stycke
längre fram, åt höger, bredde staden ut sig med
krokvinkliga husrader, nakna parker, kyrktorn och
fabriksskorstenar. En frusen idyll, tänkte
professorn, frusen, enkel, torftig — men dock idyll!
–-Åter väcktes han ur tankarna av de
små obekanta pysslingarna med kälken. Pojken
hade hojtat »mamma» åt en dam, som stått inne
på en sidoväg ner till stranden, och nu vänt om
mot stora landsvägen. En ganska smärt figur,
trots den eleganta vinterkappan, föreföll hon på
något avstånd väl ung för att vara mor åt så
pass försigkomna barn.
— Farbror har dragit Erik uppfor backen,
förklarade den lille helt stolt. Nanna såg ut att
skämmas och anmärkte: — Erik är så lat, så.
— Nåmen! Nå — har Erik tackat ordentligt?
ljöd moderns röst. Det spratt till i professorn.
Vid den rösten blev han först riktigt grundligt
vaken. Och likväl tyckte han, att han var mitt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
