Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
vändes med en bevekande, storögd blick upp mot
den främmande herrn:
— Snälla farbror, bad han, dra mej! Nanna
orkar inte. Systern gav honom ett strängt
ögonkast. Men herrn log på nytt, räckte handen efter
snöret och svängde den fina kälken helt om.
Och så knogade professor Erik Hallner uppför
den långa kälkbacken, där han i sin egen ungdom
styrt för full fart med jublande flickebarn framfor
sig. Rätt underliga tankar lekte honom i hågen.
Han nästan glömde sitt lilla förtroendefulla
sällskap, pojkbytingen på kälken och tösen, som tyst
och beskäftigt traskade bredvid i snön. Men så
skämdes han för sin oartighet och frågade vänligt:
— Vill inte Nanna åka också? Jag orkar nog!
— Nej tack! blev svaret, högst belevat, jag
fryser mindre när jag går.
— Jaja, sade professorn, och undrade som
hastigast, vad det här kunde vara för väl
uppfostrade småttingar. Men snart fick han annat att
tänka på. Vad var det som förmått honom att
resa just hit ner över julferierna denna gång, till
denna lilla badortsstad, som nu låg i ide? Där
han inte varit och inte velat dröja en dag på
över tio år? Ja, det var inte gott att på rak arm
säga. Kanske mest en känsla av, att ett sådant
besök nu vore alldeles riskfritt — och så innerst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
