- Project Runeberg -  Järnhälen /
240

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Slutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mumla: ’Nå, men så ta mig tusan är det inte...’
Han blev alldeles röd i ansiktet och var så förvirrad
att han glömde ge mig drickspengar. Men han måste
ha sansat sig snart, ty vagnen hade inte hunnit femtio
fot därifrån innan den vände och kom tillbaka. Och
Wickson lutade sig ut över vagnsdörren.

’Hör på, herr professor’, sade han, ’det här går väl
ändå för långt. Vad kan jag göra för er?’

’Jag stängde vagnsdörren efter er’, svarade jag,
’och under dessa förhållanden borde ni ha givit mig
en slant.’

’Prat!’ fnös han. ’Jag menar någonting ordentligt.’
Han var allvarsam, såg ut som om hans förbenade
samvete hade klämt honom en smula. Och så
funderade jag mycket allvarligt en stund. Hans ansikte
uttryckte spänd väntan när jag började mitt svar —
men ni skulle ha sett honom när jag hade svarat!

’Ni skulle ju kunna ge mig tillbaka mitt hem’, sade
jag, ’och så mina aktier i Sierrafabrikerna’.»

Min far tystnade.

»Nå, vad sade han då?» frågade jag ivrigt.

»Vad kunde han säga? Han sade ingenting. Men
jag tillade: ’Jag hoppas ni känner er lycklig?’ Han
betraktade mig nyfiket. ’Säg mig — är ni lycklig?’
upprepade jag. Då befallde han kusken att köra och
for sin väg under förskräckliga svordomar. Och inte
gav han mig någon slant, och lika litet fick jag igen
mitt hus och mina aktier. Så du hör, mitt kära barn,
att din fars gatlöparesyssla inte är utan sina törnen.»

Och nu blev det så att min far stannade i vår
bostad vid Pell Street, medan Ernest och jag begåvo oss
till Washington. Med undantag av själva avslutningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free