Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Mardrömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilldragelser äro skarpt inpräglade i min hjärna, men
mellan dessa outplånliga bilder som jag har behållit
ligga mellantider av medvetslöshet. Vad som
tilldrog sig under dessa mellantider vet jag icke, och jag
skall aldrig få veta det.
Jag kommer ihåg att jag vid hörnet stapplade över
en mans ben. Det var den stackars jagade uslingen
som hade släpat sig förbi mitt gömställe. Så tydligt
jag kommer ihåg hans stackars eländigt knotiga
händer där han låg på stenläggningen — de liknade
snarare hovar och klor än människohänder, förvridna och
vanställda av ett helt livs släparbete och med
hornaktiga halvtumstjocka förhårdningar i flata handen.
Och när jag så samlade mina sinnen och fortsatte att
gå, såg jag in i mannens ansikte och märkte att han
ännu var vid liv. Ty ögonen följde mig med ett
uttryck av slött förstånd — han såg mig.
Efter detta kom en barmhärtig medvetslöshet. Jag
kände ingenting och såg ingenting, stapplade endast
mekaniskt framåt, sökande efter säkerhet. Den nästa
bilden från min mardröm var en gata full med lik.
Jag stod inför den helt plötsligt, så som en vandrare
på landsbygden kan träffa på en flytande ström.
Men den ström jag hade framför mig var stilla — den
hade stelnat i döden. Från rännsten till rännsten och
täckande trottoarerna lågo de där, regelmässigt spridda
— endast här och där en hopad samling som höjde sig
över den jämna gatan. Stackars avgrundsfolk,
stackars jagade slavar — där lågo de likt harar i
Californien efter en drevjakt.[1] Jag såg både uppåt och nedåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
