Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Mardrömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gatan. Icke en rörelse, icke ett ljud. Det var
dödstyst i husen, och de blickade ned på de döda ur sina
många fönster. En gång — en enda — såg jag en arm
röra sig i den döda floden. Jag svär att jag såg den
röra sig med en underlig skälvande åtbörd av lidande
— och med den lyfte sig ett blodigt huvud i namnlös
fasa, sluddrade några ord till mig och lade sig sedan
ned för att icke röra sig vidare.
Jag minns en annan gata med tysta hus på bägge
sidor, och jag minns den paniska förskräckelse som
väckte mig till nytt medvetande då jag återigen såg
avgrundens folk, men denna gång i en ström som flöt
och kom emot mig. Men så såg jag att här var
ingenting att frukta. Strömmen flöt långsamt framåt
under jämmer och klagan, svordomar, ålderdomspjoller,
hysteriska utrop och vanvettigt pladder. Ty detta
var de mycket unga och de mycket gamla, de svaga
och de sjuka, de hjälplösa och de hopplösa, ghettons
vrak. Branden i deras kvarter på södra sidan av
staden hade drivit dem ut i gatustridens Inferno, och vart
de vände sig och vad som blev av dem, det visste jag
icke och fick aldrig veta det.[1]
Ett svagt minne har jag av att jag slog in ett fönster
och gömde mig i en butik för att komma undan en hop
från gatan som förföljdes av soldater. Och en bomb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
