Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rus och varjag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ryska regeringen att år 1862 på Kremltorget i
Novgorod resa det ståtliga, av Mikesjin utförda monumentet
till erinran av Rysslands ”tusenåriga bestånd”.
Redan den litterära form, vari denna berättelse om
svunna sägner är klädd, är ägnad att väcka en viss
kritisk misstro. En liknande episod återfinnes nämligen
i en gammal krönika om det engelska rikets grundande,
författad av den sachsiske Wittekind (Widekund), vilken
i slutet av 900-talet i sitt historiska arbete ”Res gestæ”
förtäljer, att brittiska sändebud sade till anglosachsarna:
”Vårt land är vidsträckt och har överflöd på allt.” En
annan litterär reminiscens i krönikan är t. ex.
framställningen av drevijanernas, krivitjernas och andra hedniska
folkstammars djuriska sedvänjor, mot vilka den fromme
klosterskrivaren ställde det kristliga renlevernet. Detta
är nästan ordagrannt avskrivet ur en grekisk krönika från
7:de årh. av Johannes Malalas, då han berättar om
egyptiern Cekrops, ”den förste konungen i Aten”. För
övrigt ha både denne Malalas och hans något senare
landsman Georg Amartol fått släppa till med en god del av sitt
fantastiska kunskapsförråd om skapelsen, bibliska
historien, syndafloden m. m. Det enda, som i den ovannämnda
uppgiften står höjt över allt tvivel, är att det inte fanns
någon ordning i det dåvarande ryska landet. Och än i dag
är det si och så med den saken.
Naturligtvis kan man inte uppgiva något bestämt
årtal eller ens årtionde för detta ”inkallande” av det
främmande folket, ty denna främlingsinvasion österut, som
sträckte sina rötter mycket längre tillbaka i den
förhistoriska tiden (jämför T. J. Arne ”Det stora Svithiod”, Sthlm
1918), omfattade en tidrymd av minst 250 år, räknat
från förra delen av 800-talet. Och de svenska vikingarnas
färder genom Ryssland lämnade spår efter sig icke
allenast i några större städer, utan även i avlägsnare trakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
