Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryska byronismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med interiörer ur haremlifvet. Den poetiska
berättelsen (på svenska i Svensk kalender 1889) antyder endast
katastrofen, hurusom khanen Ghirejs favorit Zarema
af svartsjuka dödar en fången kristen kvinna Maria,
för hvilken khanen fattat en obesvarad böjelse, och
huru Zarema själf till straff bindes i säck och sänkes
på hafsbotten.
Men khanen, som med eld och brand
förhärjade Kavkaziens land
och Rysslands fält med hämndfullt sinne,
till Krim dock snart drog åter hän.
Där lät han till Marias minne
af marmor bygga en fontän
i enslig, stilla vrå därinne,
som sorgsne khanen prydde med
halfmånen enligt turkisk sed,
med inskrift: »Fram ur denna källa
beständigt böljor skola välla,
som spegla hennes rena bild.
Och vid kaskaders sorl jag drömma
mig skall Marias röst så mild.
Den källans tårar skola strömma
så bittra och likväl så ömma
som moderns för sin ende son,
som dött sitt hemland långt ifrån.»
Från denna stund för den skull alla
fontänen Tårekällan kalla.
Den stämning, som hvilar öfver Krims Alhambra,
där »fontäner spela, rosor röda och rankans drufvor
härligt glöda bland dödens kalla vårdar, som turbaners
marmortoppar kröna», är — till men för diktverket —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
