Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 1. Vid Rysslands portar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beskaffenhet, vare sig det gäller Zolas »Nana» eller Kants »Kritik
der reinen Vernunft». Men detta kan en rysk tjinovnik
ögonblickligt bedöma — det hör till det ryska statsväsendets mysterier, som
man måste tro, därför att de äro förnuftsvidriga, och det bekräftar
sanningen af den sköna satsen, att försynen förlänar förstånd åt
den, åt hvilken monarken anförtrott ett ämbete.
Utländskt romankram och språkvetenskapliga arbeten
underkastas icke importförbud i Odessa. Men jag råkade hafva med mig
en diger läderportfölj, tung som en kappsäck och full af manuskript,
tidningsurklipp, ströskrifter m. m., mest på svenska och uteslutande
rörande slaviska förhållanden. Vid anblicken af detta grofva artilleri
bleknade tjinovniken; han kastade en skygg blick i facken med det
konstiga innehållet och sade högst allvarsamt:
»Detta ovillkorligt till censuren! I morgon besked!»
Nästa morgon gällde det att få igen skatten. En izvostjik (åkare)
förde mig af misstag till en statsinstitution, som heter »Kontrolnaja
Palata»; därpå bar det i väg till närmaste polisbyrå, där den riktiga
adressen på censurkommiténs kansli lämnades.
Midt på bordet i en stor sal stod verkligen portföljen,
konungsligt höjande sig öfver de packor af böcker och tidningar, som
ödmjukt lågo rundt omkring, liksom ryska bönder kring en
helgonbild. Med låtsadt allvar sporde jag, om censorn läst innehållet, inom
mig undrande, huru han på tjugufyra timmar skulle kunnat sluka
och smälta all denna själaspis, äfven om språket ej lagt hinder i
vägen.
Censorn, en medelålders man, hvars flintskallighet fördelaktigt
vittnade om ett nitiskt arbete för det allmänna bästa, gaf mig en
godmodig blick och sade i mild ton:
»Hur läsa? Detta alldeles obegripligt! Detta hvad sådant?»
»Filologiska och etnografiska artiklar från olika länder,»
svarade jag med blygsam värdighet.
»Icke förbjudna?» frågade han naivt.
»Hedersord, icke förbjudna!» Härvid gjorde jag inom mig
den tysta reservationen, att alla dessa anteckningar om den slaviska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
