Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antoinette var sexton...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
33
Antoinette var sexton år. Olivier skulle
snart gå till nattvarden; han försjönk alltmer
i sina mystiska drömmars sorl. Antoinette
lyssnade spänt till den första berusande
förhoppningens sång, den ljöd som näktergalens
ljuva drillar, som om våren fylla de ungas
hjärtan. Hon njöt av att känna kropp och
själ slå ut i blom. Hon gladdes åt att hon
var vacker, hon gladdes åt att man sade henne
det. Faderns beröm, hans oförsiktiga ord
skulle räckt till att förvrida huvudet på henne.
Han var alldeles bedårad, skrattade åt hennes
koketterier och smäktande ögonkast, åt hennes
lustiga, oskyldiga små knep. Ibland tog han
henne på knäet, retades med henne, frågade
vilka erövringar hon gjort, talade om alla de
giftermålsanbud han påstod sig ha erhållit för
hennes räkning. Han räknade upp en lång
rad hedervärda borgare, den ene äldre och
fulare än den andre. Hon ropade till i låtsad
avsky, gapskrattade, lindade armarna om
faderns hals och dolde ansiktet mot hans kind.
3. — Jean-Christophe. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
