Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oroväckande rykten började...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANTOINETTE!
47
på sin man, som vände henne ryggen, hon
gick omkring bordet som om hon velat ordna
något, plötsligt närmade hon sig sin man och
sade med en av rörelse kvävd stämma, som
hon ytterligare dämpade, ty hon fruktade att
tjänarna skulle höra henne:
— Antoine, vad är det åt dig? Det är
något som plågar dig. Du döljer någonting.
Är det en olycka? Är du sjuk?
Men Jeannin undvek hennes frågor. Han
höjde otåligt på axlarna och svarade hårt:
— Nej, nej, visst inte! Lämna mig bara
i fred!
Hon gick uppretad sin väg, och hon tänkte
i sin blinda vrede att det finge hända honom
vad som helst; hon skulle inte längre bekymra
sig därom.
Jeannin gick ned i trädgården. Antoinette
fortsatte att göra tusen spratt och bråkade
med brodern för att få honom att springa, men
ban förklarade att ban inte ville leka mer, ban
gick bort och stödde armbågen mot terrassens
mur på några stegs avstånd från fadern.
Antoinette försökte ännu en stund att retas med
honom, ban knuffade undan henne, hon
skrattade näsvist, och då ingenting hjälpte gick hon
in i huset och satte sig till pianot.
Herr Jeannin och Olivier voro ensamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
