Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oroväckande rykten började...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
JEAN-CHRISTOPHE
— Hur är det med dig, min gosse? Varför
vill du inte leka? frågade fadern milt.
— Jag är trött, pappa.
— Nå, låt oss sätta oss här tillsammans
på bänken.
De satte sig. Det var en vacker
septemberkväll. Himmeln var mörk och stjärnklar.
Blommornas söta doft blandade sig med den
kvalmiga lukten från den svarta kanalen som
slumrade vid terrassens fot. Nattfjärilarna
flögo kring blomsterkalkarna med ett läte likt
ett surrande spinnrockshjul. Grannarna på
andra sidan kanalen sutto utanför sina dörrar
och deras stillsamma röster ljödo då och då
i tystnaden. Inne i huset spelade Antoinette
en italiensk kavatina. Jeannin rökte och höll
Oliviers hand i sin. I mörkret, som så
småningom utplånade faderns drag, såg gossen
pipans lilla glödande ljus, det tändes och
släcktes stötvis, till slut slocknade det alldeles.
De tego långa stunder... Olivier frågade
sakta efter namnet på några stjärnor.
Jeannin som likt de flesta landsortsborgare var
ganska okunnig om naturens under kände
endast till de stora konstellationer som alla ha
reda på; han låtsades tro att det var dessa
gossen begärde upplysningar om, och han
utpekade dem. Olivier frågade inte vidare, det
gladde honom alltid att höra talas om dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
