Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hela deras liv...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
93
se systerns bleka, bekymrade drag utjämnas.
Antoinette kände sig matt ocb erfor en ro som
om bon vilat vid sin moders bröst. Hon gömde
sig undan i denna trygga fristad och grät tyst.
Olivier tryckte hennes hand. Ingen gav akt
på dem, där de sutto i ett hörn av den stora
salen. De voro inte de enda sårade själar som
togo sin tillflykt under musikens moderliga
vingar.
Antoinette uppehölls även av religionen.
Hon var mycket troende och glömde aldrig
att varje dag uppsända varma, innerliga böner
eller att var söndag gå i mässan. Mitt i livets
orättvisa elände måste hon tro på den
gudomlige vännens kärlek — ban som lider med oss
och en dag skall trösta oss. Närmare än till
Gud stod hon dock till sina älskade döda, lion
anförtrodde dem i hemlighet alla sina
prövningar. Men hennes ande var självständig
och hon hade ett klart förstånd. Hon liknade
inte riktigt de andra katolikerna ocb var inte
väl ansedd bland dem; de funno hos henne en
dålig anda och ansågo henne nästan vara
fri-tänkerska eller åtminstone på god väg att
bliva det, endast emedan hon som en äkta liten
fransyska ej ville uppgiva sitt fria omdöme.
Hon trodde — ej av fruktan som den tarvliga
boskapen, utan av kärlek.
Olivier trodde ej längre. Hans barnatro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
