Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hela deras liv...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
JEAN-CHRISTOPHE
som underminerats redan under de första
månaderna i Paris, hade så småningom
grusats. Han hade lidit grymt, ty han
tillhörde varken de som voro medelmåttiga eller
starka nog för att kunna existera utan tro.
Sålunda fick han genomgå fruktansvärda
ångestkriser. Men djupast inne i hjärtat
bibehöll han en viss mysticism, och ingen mänsklig
tanke var honom — hur otroende han än var
— närmare än systerns. De dvaldes båda i en
religionsmättad atmosfär. Då de, efter att ha
varit skilda hela dagen, återvände från var
sitt håll syntes deras lilla hem dem vara
hamnen, den okränkbara tillflykten —
visserligen torftig och kall men r§n. Där kände de
sig långt borta från Paris’ bedövande larm och
anfrätta tankar.
De talade inte mycket om vad de hade
gjort, ty då man uttröttad kommer hem orkar
man ej återuppliva en plågsam dag genom att
beskriva den. De strävade snarare efter att
tillsammans glömma. Den första stunden,
isynnerhet vid måltiden, undveko de att
utfråga varandra. Ibland sade de inte ett enda
ord. Antoinette tittade på brodern, som satt
och drömde framför sin tallrik precis liksom
då han var en liten gosse. Hon smekte sakta
hans hand.
— Mod, mod! sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
