Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon erfor ännu en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
161
givna miner; tvenne åhörare fortsatte
dessutom att med hög röst utbyta sårande
anmärkningar som förnöjde hela salongen. Han
hittade då på ett barnsligt streck, avbröt
plötsligt sitt musikstycke och spelade med ett
finger slagdängan »Marlbrough i krig skulle
draga». Så reste han sig från pianot och
sade vänd mot publiken:
— Se där vad som bäst passar er!
Publiken, som till att börja med var
osäker om den verkliga meningen, började
skråla och larma. Man visslade och ropade:
— Han måste be om ursäkt.
Människorna voro eldröda av vrede och
ökade sin ilska genom att inbilla sig att de
blivit förolämpade. De voro kanske verkligen
onda, men isynnerhet förtjusta åt ett tillfälle
att få väsnas och släppa loss livsandarna.
Precis som skolpojkar som varit instängda i
klassrummet två timmar i sträck.
Antoinette förmådde ej röra sig, hon var
förstenad, hennes fingrar sleto nervöst sönder
en handske. Redan vid symfoniens början
hade hon klart insett vad som skulle ske. Hon
märkte publikens dova fientlighet, hon kände
hur den ökades, hon läste Christophes tankar,
och anade att han inte skulle nå slutet utan
att ställa till en skandal. Hon väntade med
växande ångest på vad som skulle hända; hon
11. — Jean-Christophe. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
