Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
det som om varje nerv inom henne darrat av
överspändhet — skulle hon orka med denna medvetna
överansträngning ända till sommarferierna?
Då hade hon ett ögonblick känt sig lockad av hans
cynism — väl bara skenbart — men hon hade smålett
åt honom och sagt nej — lika torrt och rent ut som han
hade frågat.
Han var förresten en narr — för han hade gett sig
till att predika för henne — fadda komplimanger,
sentimentalt skrävel om ungdom och vår och lidelsens rätt och
frihet och köttets evangelium — så hon helt lugnt
skrattade ut honom och tog en droska som kom förbi.
Ack nej — hon var så vuxen att hon kunde förstå
dem som brutalt nekade att kämpa för någonting i livet,
som lade sig på rygg och läto sig drivas — men de
gröngölingar som dillade om att fylla en mission, när de roade
sig efter sin egen lust — de där gloparna, som kämpade
för naturens eviga rätt, när de inte gitte att borsta sina
tänder eller göra ren naglarna, de bluffade förgäves för
henne.
Hon fick nog hålla fast vid sin egen lilla, gamla
moral. Den gick huvudsakligen ut på sannfärdighet och
behärskning.
Den hade börjat att forma sig, då hon kom i skolan.
Hon var olik de andra barnen i klassen — ända till
kläderna. Och hennes lilla själ var mycket, mycket olika.
Hon hade ju levat med sin mor som blivit änka vid tjugu
år och inte hade någonting i världen utom sin lilla flicka
och med sin far, som dött tidigare än hon kunde minnas.
Han var i graven och i himmelen, men i verkligheten
bodde han hemma hos mor och henne — han hängde över
pianot och såg allt vad mor och hon gjorde och hörde allt
vad de sade — modern talade och talade om honom och
sade henne vad han tyckte om allting — det fingo
de göra, och det finge de inte göra för far. Och Jenny
talade om honom som om hon känt honom, och om kvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
