- Project Runeberg -  Jenny /
146

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

visserligen, att det inte är något bevänt ined dem, men
det är nu bara, som han säger, förstås. Nej —» hon
log-bittert. »Min man är allt en smula bekväm av sig, ser
ni. Och leva på den där målningen kunde vi ju inte, dä
vi blivit gifta och fått barnen, så han måste ju ta sig till
med något nyttigt dessutom. Och så gitte han inte att
måla längre, och då var det som han fann på att han
inte hade talang. Jag tycker nu att hans bilder äro
mycket vackrare än alla de här moderna sakerna — men ni
är väl av en annan åsikt, fröken Winge?»

»Ja, er mans tavlor äro mycket vackra», sade Jenny.
»I synnerhet porträttet av er, fru Gram. Det är alldeles
utmärkt.»

»Åja, men det är då inte vidare likt — smickrat mig
liar Gram inte —» hon skrattade igen sitt lilla bittra,
ondskefulla skratt, »det vore synd att säga. — Jag tycker
nu att han målade mycket vackrare, innan han började att
apa efter allt det där, som var på modet då för tiden —
ni vet Thaulow och Krohg och alla de där.»

Jenny drack tyst rabarbervinet, medan fru Gram
pratade.

»Ja, jag beklagar, jag skulle gärna vilja be er äta
middag med oss, fröken Winge. Men jag är alldeles
ensam med allting, och så ha vi inte förberett oss på gäster,
förstår ni, så jäg kan tyvärr inte. Men en annan gång
hoppas jag.»

Jenny insåg att fru Gram gärna ville bli henne kvitt.
Det var ju också rimligt, då hon inte hade någon jungfru.
Hon höll väl på med middagen. Så tog hon avsked.

I trappan mötte hon Gram. Hon förstod att det måste
vara han. Hon fick det intrycket av honom i förbifarten
att han såg mycket ungdomlig ut och att hans ögon voro
mycket blå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free