- Project Runeberg -  Jenny /
166

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

ligt. »Det begriper jag inte. Ni måtte väl ha kunnat tänka
att mor skulle kunna få nys om det — så lätt som
ingenting —»

»Hon tror naturligtvis inte den där historien, som din
far dukade upp», sade Jenny försagd.

Helge fnös till.

»Jag skulle önska att han ville säga henne det precis
som det är», suckade hon.

»Det kan du vara lugn för att han inte gör. Och du
får naturligtvis inte låtsas om någonting. Det är det enda
du kan göra. Det var idiotiskt av er.»

»Jag kunde då inte rå för det, Helge.»

»Å, jag hade berättat dig så pass mycket om
förhållandena hemma. Du kunde ha sörjt för att det blivit nog
med fars visit — inte alla de där besöken på ateljén —
och de där mötena vid Stenersgaten —»

»Mötena? Jag såg det där motivet och visste att jag
kunde göra något bra av det -— det har jag också gjort.»

>»Nå ja, ja då. Det är naturligtvis också mest fars
skuld. Åh!» Han bröt häftigt ut: »Det sätt varpå han talar
om henne — ja du liörde, vad han hade sagt till Aagot.
Och nu i afton till dig. ’Hon’», han härmade fadern,
»’till er säger hon ingenting’. Det är då vår mor i alla
fall.»

»Jag tycker, Helge, att din far i alla fall är mycket
hänsynsfullare och hövligare mot henne än hon mot
honom.»

»Å, den hänsynsfullheten! — Kallar du det
hänsynsfullt, det sätt varpå han sökt att vinna dig på sin sida.
Hans hövlighet — du skulle veta vad jag har lidit som
barn — och som vuxen med, under den. När han stod
där rak och stel och såg hövlig ut och inte sade ett ord
— och talade han var det så isande, så skärande kallt och
hövligt. Tacka vet jag då mors skrik och ovett och
raseri —Åh!»

»Gossen min!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free