- Project Runeberg -  Jenny /
307

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307

Jenny vände sitt vita ansikte emot honom. Hon
hade lutat sig mot en pelare — stod där och smålog sjukt
i månljuset.

»Hur skulle jag kunna göra något så ont och synda
mot Gud —»

»Menar du, för att du inte älskar mig? Ja, men jag
säger dig ju, att det gör inte något. För jag vet att min
kärlek är så beskaffad att du kommer att göra det, bara
du har levat gömd inne i den en tid.»

Han tog om henne — kysste hela hennes ansikte,
badade det med kyssar. Hon stod viljelös. Men hon
viskade i alla fall om en stund:

»Gör det inte Gunnar — är du snäll —»

Han släppte henne dröjande.

»Varför får jag inte göra det?»

»För att det är du. — Hade det varit en annan — som
var mig likgiltig — vet jag inte om jag gitte att göra
motstånd.»

Gunnar tog hennes hand och de gingo fram och
tillbaka i månskenet.

»Jag förstår dig. — Då du hade lillpj^sen din så tyckte
du att det hade blivit mening med ditt liv igen — efter
allt det meningslösa. För du älskade honom och han
behövde dig. Och då han dog blev du likgiltig för dig
själv, därför att du tycker att du är överflödig.»

Jenny nickade.

»Jag vet några som jag tycker så mycket om att det
skulle göra mig ont om jag visste att de voro bedrövade
och glad när det gick dem väl. Men jag kan varken göra
dem större sorg eller glädje. Det har alltid varit så.
Och det var det som i hemlighet gjorde mig så olycklig
och längtande förr — att jag gick där och att det inte var
till någon människas lycka jag var till. Det var det som
jag vill vara, Gunnar — lyckan för en annan människa.
Jag har aldrig trott på annan lycka. Du talade om mitt
arbete, men jag trodde aldrig på att det var nog för det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free