Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hälsa och säg, att jag väntade dem senast
klockan ett, svarade landshövdingskan utan
försköning för borgmästarinnans moderliga oro.
Men nu dröjde det icke mer än en kvart till,
så hördes en melodiös bilsignal och därpå ljudet
av en motor. Landshövdingskan reste sig och
gick på nytt fram till fönstret. Nedanför
porten stannade i samma ögonblick en stor, ljusgrå
bil, prydd med flaggduk och nyutsprucket, nu
lätt svartnat björklöv kring karosseriet. Inuti
var den alldeles vit av flickor och flygblad.
Hon sökte med blicken först sina egna två
döttrar bland de skrattande och högljudda
flickorna, som viftade med näsdukarna och inte alls
gjorde sig någon brådska med att stiga ned från
sin bil och sin politiska plattform. Varför viftade
de? En blick utåt torget gav genast svaret. Där
kom borgmästarparet från rådhuset, medan
rektorskan och landssekreterarns fru döko upp från
ett annat håll. En ung man, vars utseende
föreföll välbekant, var redan framme vid bilen
och hälsade. Nu tog han en av flickorna med
sig, och de gingo bort arm i arm. En skara
småpojkar började svärma fram ur gatmynningar och
portvalv, och i deras spår skulle följa den
namnlösa massan. Landshövdingskans min var på en
gång road och missnöjd, och hon drog ihop
ögonbrynen, ett ögonblick oviss. Därpå ringde hon
och gav betjänten order att skynda ner och »be
fröken Agneta från mig att låta bilen köra undan
och komma upp så fort som möjligt tillsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
