Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sina väninnor. Och Karlson hälsar och
frågar om inte borgmästarns och rektorskan och
den andra, fru — Karlson vet — också vill stiga
upp.»
Medan hon omsorgsfullt pudrade över sitt
ansikte och dämpade ner dess klara färg till en
ton, som stämde med hennes blekt rödblonda hår,
förorsakade hennes bud en hastig sänkning av
högljuddheten nere vid porten. Flickorna fingo
bråttom, samlade ihop sina papper och skyndade
med dem in i valvet, de fyra äldre följde dem
efter på landshövdingskans bud, bilen körde undan
och folkmassan, som efter Gustavsfors villkor
redan hunnit bli ganska stor, skingrades.
När de främmande trädde in i
landshövdingskans arbetsrum dit betjänten visat dem, stod
hon mitt under kronan för att ta emot. Hennes
klänning var av samma lugna blå färg som
hennes ögon. Över hennes väsen vilade denna
utomordentliga jämvikt, som länet ständigt fann
hos henne, nu liksom för fem år sedan, då hon
kom till Gustavsfors efter en kort statsrådinnetid.
Hon gick ett par steg emot sina gäster, skakade
hand och öppade samtalet med ett par ord om,
att hon hade trott »att det kunde roa att höra
våra barn gemensamt berätta om den märkliga
färden». Ordet märklig uttalades med ett ringa
stänk av ironi, som dock gick förlorat för de
andra mödrarna. Borgmästaren däremot, som den
icke undgick, trodde sig genast förstå att hennes
avsikt med denna gästfrihet var att få färden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
