Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
aldrig, så långt Ingår förstod, funnits en skugga
i mor Marits själ, som*vände sin förtröstan i
misstro, undergivenhet i uppror, tacksamhet i
förebråelser.
Till en början hade Ingår varit stum och
overksam, men när hon kommit till den punkt,
att hon förmådde inse och överblicka vad som
hänt, hade hon vidtagit en rad åtgärder, och det
var dessa hon nu rannsakade.
Först hade hon skilt modern ifrån sig, och
detta även för sin egen skull. Hon hade ännu
under den tidiga våren flyttat ut henne till
Marits-berg och själv stannat i staden. Det är bättre
för oss båda, tänkte hon. Då och då hade hon
fått bud efter sig, men icke alltid hade hon
kommit, det måste hon medge nu, och det gjorde
ont att minnas, fast hon icke glömt hur pinsamma
deras möten alltid varit.
— Olyckliga barn, hette det, vad har du
gjort, eftersom bättre folk inte vill köpa dina
varor mer?
— Mor, jag har ingenting gjort, och affären
går som förr.
— Du nekar ockse för me. Har du bett
landshövdingskan om förlåtelse?
— Varför skulle jag det, hon är ju kund
ändå.
Men mor Marit visste bättre besked, och
detta, att hon skenbart resonerade förnuftigt och
stödde sig på en vanställd men dock igenkännlig
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
