Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
verklighet förlänade en särskild hemskhet åt dessa
utsiktslösa samtal.
— Du ljuger igen tös, tror du inte jag vet, att
hon tar varcr från Stockholm?
Mor Marit hade under alla år aldrig varit
osams med dottern mer än en gång, och det var
då hon inte kunnat förmås att sätta moderns
tusen kronor in i affären utan föredragit att låna
av kammarherrn. Och nu kunde även detta
komma igen.
— Om du låtit mig sätta in mina pengar i
affären, så kanske jag varit rik nu, om det är sant
att den går så utmärkt, sade hon och grät.
Doktorn fick säga vad han ville, Ingår måste
söka en yttre orsak till detta förändrade väsen.
Och vad låg då så nära till hands som Fina? Fina
som försedde mor Marit med alla hennes
anfallsvapen och tydligen hetsade henne att begagna
dem. I ett anfall av vrede körde så Ingår
bort henne, obeveklig inför mor Marits jämmer
och förebråelser.
Det var denna handling, som nu plågade
henne värst, där hon satt i vagnen med
telegrammet i handen. Ty från den stunden, det
gick inte att förneka, blev mor Marit sämre,
hennes lidande större. Rödakorssystern var i
alla avseenden en bättre vårdarinna, men modern
misstrodde henne och kunde inte förmås att
förlika sig med hennes närhet. Allt som kunde
göras, gjordes för hennes ålderdom, men likväl
var hennes själ bitter och fridlös. Sedan mor
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
