Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
hemvägen återkom hon till de funderingar, som
oroat henne före mötet med Allan. Hennes
ställning var brydsam. Hon visste, att i denna tid
var det residenset, som skulle ta ledningen,
därifrån skulle initiativ utgå till alla nödvändiga
åtgärder, det skulle vara länets fasta punkt i den
vilda oreda, som förestod. Men residenset var
tomt, så när som på henne själv, som i dag
flyttat in från Plogstad, och på grund av faderns
klenhet kunde föräldrarna ännu icke resa hem.
Det är alltså jag, tänkte hon, som får ta bördan
uppå. Det föll henne inte in att föräldrarnas,
framför allt moderns, plikter kunde övergå på
någon annan än henne, de voro ju i hennes
föreställning bundna vid namnet och residenset.
Men vad skulle hon göra? Hon hade redan talat
vid hushållsmamsellen att köpa hem förråder,
och hon hade tagit så mycket pengar från banken
hon kom ät. Hennes nästa tanke var Röda Korset,
medan däremot landstormen inte föll henne in,
den hade icke ingått i det allmänna medvetandet,
när hon for till Schweiz för två år sen.
Det hela var alltså tämligen oklart, men
historien hade lärt henne, att även unga kvinnor
fordom visat mod och rådighet, när ansvaret lades
på dem, och hon hyste en vidskeplig tro på att
kraften skulle förlänas henne med ämbetet. Hon
visste, att bättre vilja och varmare kärlek kunde
ingen bära i sitt hjärta än hon.
Allan skyndade direkt hem, driven av någon
återuppvaknad instinkt från barnaåren att ty sig
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
