Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
inte tåla vad hon fått tåla, han med sina nya
barn? Hennes sinne nyss ödmjukt, hårdnade,
hon hade icke förlåtit honom dem lika lätt som
hon förlät honom för den nya kvinnan han tog.
Hon skrev en kort redogörelse för
omständigheterna vid Allans död, men om sig själv och
sin egen sorg intet. Ej ett ord.
Därpå bröt hon hans brev till Allan. Det föll
henne aldrig in, att det kunde brännas oläst. Hon
ville läsa det. Ty där fanns ju en möjlighet
att få veta något om sonen som hon inte visste
förut. Hon hade aldrig frågat Allan vad hans
brevväxling med fadern rörde sig om. När han
ibland nämnde lite motsträvigt, att han fått brev
från far, hade hon gjort någon likgiltig fråga
om hans hälsa eller hans affär och därmed lagt
saken åsido. Plötsligt, innan hon ännu läst en
rad av brevet, såg hon denna likgiltighet i en
fullständigt ny belysning, i detta ljus som likt
en strålkastare kan falla över människans mest
självfallna handlingar, så att de bli oigenkännliga
och oförklarliga, och hon säger till dem: är ni
verkligen mina, hur blev ni till, hur kunde jag?
När hon nu såg på sina egna handlingar,
insåg hon tydligt och klart, att hon måste ha
gjort Allan ont genom att visa sig så absolut
ointresserad och avvisande. Hur fullkomligt hon
än lämnat sitt förra liv bakom sig, gav detta
henne ingen rätt att tro, att Allan hade glömt
sin barndom eller ville isolera sig från sin far.
Varför hade hon tagit så för givet, att hon var
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
