Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
honom själv nog? Det var henne ofattligt, att
hon inte insett allt detta förrän det var för sent.
Brevet uppenbarade en förtrolighet mellan far
och son, som hon aldrig drömt om och som sårade
henne, hur mycket hon än sade sig, att det var
skönt att veta att de icke genom hennes
förvål-landc blivit helt och hållet skilda. Han tackade
för en present som Allan sänt sin minsta syster
på födelsedagen, för kortet han själv fått. Han
gladde sig åt hans löfte att komma och hälsa
på, när han blev färdig med sina studier. Kanske
har du en ung sonhustru med dig åt mig? Var
det möjligt, att Allan även anförtrott fadern
Agneta?
Hade han varit en annan i sitt förhållande till
fadern än den han visade sig inför henne? Hade
han känt sig mera hemma med honom och mera
förstådd? Kände hon kanske inte alls sin son!
Var det minne hon ägde inte hela hans minne?
Hade Gunnarson däröver i New Haven ett annat,
ett rikare?
En del av brevet innehöll svar på frågor,
dem Allan tydligen gjort. Det framgick, att han
anförtrott fadern de planer på att förtjäna pengar,
som han aldrig vunnit något gehör för hos modern.
Men denna affärskorrespondens slutade med en
mening, som kom hennes hjärta att slå.
— Kanske har du rätt i att det vore ett sätt
att komma i förbindelse med henne. Gemensamma
affärer förbinder ju alltid folk. Mig gör det
samma hur det går till, om jag bara lyckas,
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
