Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
man bland millioner och åter millioner, en enda,
men hans vän.
Så kom han till frågan om åtgärden med
anledning av Allans död. Han kände
omständigheterna något och insåg mycket väl svagheten
i Karl Gustavs resonemang och den hemliga
bevekelsegrunden därtill. Det hade varit mycket
lätt att få Karl Gustav till -att böja sig för
biskopens synpunkter, men när nu gossen själv
inte ville, vad skulle då hans handling
egentligen ha för moraliskt värde? Farbrodern var,
rädd att genom stränghet driva honom längre
ifrån sig och — man finner alltid en form för sin
svaghet — därmed försvåra utsikten till att återfå
väldet över honom igen, något som i sin tur var
mycket viktigt, om han skulle kunna leda gossen
vidare mot det mål han utstakat för honom.
Han beslöt att göra Karl Gustav till viljes
och tala med Allans mor. Om hon började fara
ut om löftesbrott, skulle han nog förstå att hålla
henne stången. Han skulle i så fall inte ingå
i resonemang utan vara kort och avmätt.
Han överlade med sig själv om sättet att
nalkas henne och valde att skriva ett artigt brev
för att be henne komma upp, alldeles som Karl
Gustav föreslagit. Det föll honom aldrig in, att
han möjligen kunde söka upp henne. Han var
en ödmjuk man, men hans ställning hade vant
honom vid många privilegier, dem han knappt
märkte själv.
Han hade sagt så mycket i sitt brev, att Ingår
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
