Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAKTEN JERNEPLOOOS FRAMOÅNO
ansåg sig kunna sluta till vad saken gällde, och
hon i sin ordning intog genast försvarsställning.
Hon trodde, att Arvander promt ville gå till M. O.,
och att biskopen önskade hennes medverkan för
att avstyra det. På utsatt tid gick hon upp till
biskopsgården, besluten att hålla på Arvanders
löfte och inte ge med sig. Skulle inan vika blott
därför att en av dessa tillvarons översittare gav
en vink? Kunde han inte få lära sig, att en
annan också hade ett hj*ärta, en vilja, ett krav på
rättvisa att tillfredsställa?
Hon hade aldrig träffat biskopen förr, men i
samma stund hon mötte hans blick och hörde
tonfallet av hans röst, började hon tvivla på,
att hon bedömt honom rätt. Hon greps av
samma sympati för honom som han i detta
ögonblick för henne, trots de fördomar de båda hyst
en kvart tidigare. En känsla av frändskap
förband dem, soin egentligen var oförklarlig, om.
det inte gällde för något, att också han var av
bondesläkt.
Han rörde vid hennes smärta, vant men icke
slentrianmässigt. Det finns till slut, en tröst,
sade han, som jag tror skulle ha hjälpt mig i
samma olycka: och det är — nu börjar han med
återseendet i en bättre värld tänkte hon — och
det är, att nu slipper ni att sända honom till
skyttegravarna.
Hon kunde inte dölja sin förvåning, ,och det
kom en skymt av ett leende i hans munvinklar,
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
