Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
sluta sitt liv mer eller mindre värdigt, men den
kan inte förnya det.
— Jag skall säga er, svarade han ivrigt, att
mycket av vad ni gör tyder på ett förstucket
hopp och på en livskraft, som ni inte vet om.
Själva ert trots är liv. Och ni sätter i gång en
kooperativ förening — ni småler? nå, det kanske
en bruten människa kan, men när ni dessutom
tar på er ett kooperativt bageri, då får ni mig
inte att tro på: aldrig mer. Och när ni sen
också anför en deputation till landshövdingen och
går där med, vi ska hoppas, tusende kvinnor
bakom er, då ska ni märka att ni har eld i
ert bröst, och ni ska känna enhetens ljuvlighet
i stället för splittringens smärta.
— Och det säger ni, fast ni ser för edra
ögon klara bevis på att jag inte är nykterist.
— Ja, det törs jag, för att jag vet, att ni
kan bli det, om ni vill.
— Men om jag inte vill då?
— Ni vill, det är jag säker om, så fort ni
får klart för er, att ni hjälper andra därmed.
— Jag tror minsann ni vill rädda mig från
alkoholen. Hon smålog lite. Men det är inte så
farligt som ni tror, det försäkrar jag er. Det kunde
vara farligt, om jag inte hade en ärelystnad ännu:
den att intill döden få hålla mig själv i min
hand. Och om inte vår Herre tar även detta
och tvingar mig med sina skickelser till det, som
nesligt är, så tror jag inte, att jag kommer att
göra något direkt ovärdigt.
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
