Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
— Det skulle inte falla mig in att spela
nykterhetspredikant mot er, han reste sig ur
gungstolen och tog ett par steg mot henne, där hon
satt i soffan. Jag ville bara råda er till något,
som kunde strama upp er. Vi gör gärna våra
egna handlingar till symboler, och ni skulle
bestämt få en något ljusare syn på världens slutliga
öde, om ni vunne en seger över er själv. Och
jag vill att ni skall bli glad. Och han satte
sig på soffkanten och lade sin arm bakom henne
på soffryggen. Hon drog sig en aning tillbaka.
— Är det er motbjudande, att jag håller av
er? frågade han uppbrusande och glömde, att
hon knappast kunde veta det.
— Nej, hur så? sade hon. Jag tycker ju
också bra om er. Varför skulle jag annars sitta
här och prata så fritt?
Han kunde inte hjälpa det, men för honom
hade hon blivit liksom yngre, sedan hon inte mer
hade en fullvuxen son, yngre och liksom mera
gripbar, värnlös — —
— Ni förstår mycket väl, att jag menar något
annat än tycka bra om, fortsatte han. Varför gör
ni så stora ögon?
— Därför, sade hon, att jag känner det just
nu, ungefär som jag föreställer mig att en
krigsinvalid, ett stympat knyte, skulle känna det —
ursäkta den något förmätna jämförelsen — om
någon kom och talade om kärlek med honom:
kära goa, finns sånt än?
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
