Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Uppsatser - Den basiska martinmetodens nuvarande ståndpunkt, af Otto Petersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
Frätningar i bländarens slagglinie repareras på
vanligt sätt med dolomit före ifyllandet af nytt
tackjärn. Till ugnens skötsel behöfves blott två
man pr skift.
Hvad färskningsresultatet beträffar, så
erhålles, då i bländaren en kvantitet järn af 240-300
ton pr dygn behandlas, följande siffror:
Det från masugnen kommande tackjärnet
håller i medeltal:
C...........% 3.5
Si...........> 0.6 -l.o
Mn.......... . » 2 -2.5
S...........» 0.06
P...........> 0.60
Cu...........» 0.40
och nedfärskas i bländaren till en sammansättning
af i genomsnitt:
C........... % 3.00
Si...........» 0.03-0.06
Mn...........»0.4 -0.6
S...........» 0.04
P...........» 0.05-0.1
Cu...........»0.40
Slaggen håller vanligen 8-10 % Pe, 16-18 %
Mn, 2-3 % P och i rundt tal 20 % Si02.
Den därpå följande nedkolningen och
raffineringen i martinugnen försiggår, som tab. XII
visar, på anmärkningsvärdt kort tid. Någon
tillsättning af kalk synes icke företagas.
Med nu beskrifna förfarande ha följande
fördelar jämfördt med den vanliga skrotprocessen
ernåtts: väsentlig ökning af verkets
produktionsförmåga vid användande af en hög procent tackjärn;
minskad arbetskostnad; ett utbyte genom
malmtillsättning af öfver 100 % pr insatt metall och
slutligen en minskad förbrukning af kol, kalk och
dolomit; den erforderliga kvantiteten af sistnämnda
ämne lär uppgå till blott 2.5 %. Likaså är man
mera oberoende af tackjärnets sammansättning, och
skrottillsatsen kan varieras inom vida gränser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
