Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Karin Ingmarsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förakt var det bittraste hon kunde lida. "Nu ska han
åtminstone se, att jag vill dela bördan med honom", tänkte
hon.
— Berger Sven Persson och ni andra, sade Karin, Halvor
och jag har inte talat om saken ännu, efter jag så nyss har
blivit änka, men nu tror jag, att det är bäst, att alla får
höra, att jag hellre vill gifta mig med Halvor än med någon
annan. Hon höll inne, därför att rösten darrade. Folk får
säga vad de vill om detta, men Halvor och jag har inget
ont gjort.
När hon hade sagt detta, slöt sig Karin närmare intill
Halvor, liksom för att få skydd mot allt det onda tal, som
nu skulle komma.
Alla voro tysta en stund, mest av förvåning över Karin
Ingmarsdotter, som såg mer ung och flicklik ut, än hon
hade gjort under hela sitt liv.
Halvor sade då med darrande röst:
— När jag fick din fars klocka, Karin, trodde jag, att
aldrig något större kunde hända mig. Men detta, som du
nu har gjort, övergår dock allt annat.
Men Karin väntade mer på de andras ord än på Halvors,
ångesten ville inte överge henne.
Då reste sig Berger Sven Persson, som var en på många
sätt utmärkt man.
— Då får vi alla lyckönska Karin och Halvor till detta,
sade han vänligt, ty det vet alla, att den, som Karin
Ingmarsdotter väljer, är fläckfri och otadlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
